Om Sebastian
061122
Tiden går fort när man har roligt. Nu har jag blivit en stor kille, nästan 3½år. Snart är jag 4 år, då får man vara på berget på dagis. Det är alltid roligt att vara på dagis, nu är Gabriel också på dagis och det tycker jag om. Gabriel har flyttat in i mitt rum med, det är kul ibland och tråkigt ibland. Lite jobbig är han när man vill leka lite själv, då ska han alltid förstöra.
Min bästa kompis på dagis heter Hannes, han är 4 år och får vara på berget. Mest tycker jag om att leka med mina bilar, jag har jättemånga men ingen sopbil och taxin är borta.
0511
Jag är en glad och pigg kille som nu uppnått en repektabel ålder på 2 år och några månader, är närmare 90 cm lång och väger nästan 14 kg. Inte illa va?
På dagarna är jag för det mesta på dagis och det tycker jag mycket om. Där finns många av mina kompisar och så finns det ju cyklar och bilar där.
Bilar ja!!! Det är det bästa som finns, och traktorer och grävmaskiner och lastbilar. Jag har jättemånga såna hemma.
Ibland kan jag bli lite trött på mamma, när hon inte orkar leka med mig. Sen ska ju Gabriel ha mat lite då och då också.
Men när pappa kommer hem från jobbet så blir jag alltid glad, för då får jag busa med pappa en stund. Men han ger sig aldrig och då är det skönt att komma tillbaka till mamma så man får kramas och pussas lite.
050927
Nu har vi flyttat hem igen efter en lång sommar på Bosön, det var jättekul för man fick vara ute nästan hela tiden. Så hade jag så mycket leksaker där, men de finns ju kvar när vi kommer i vår igen. Hemma är det också kul för då får man ju gå på dagis och leka med alla kompisar. Sen har jag ju ett eget rum hemma med jättemycket leksaker. Det är skönt med ett eget rum nu när jag har blivit storebror.
040913
Just nu ligger jag och sover efter lunchen. Mina föräldrar har rutat in det mesta efter mig, dom vill att jag ska åta då och sova sen, så tror dom att jag kommer att vara på toppen humör bara schemat inte spricker.
Som det gått att läsa så har jag börjat på dagis, det verkar vara ett kul ställe. Jag har börjat babbla som bara den, men det är fortfarande svårt att säga något vettigt, men övning ger färdighet sägs det tydligen.
Jo, jag bryr mig inte lika mycket längre om att mina föräldrar lämnar bort mig, jag brukar få roligare utan dom, så får man massa godsaker som jag inte får annars.
040607
Nu kan jag snart ha händerna fulla med pinnar och slå samtidigt som jag springer omkring och för ett sabla liv. Tog mina första två steg torsdagen den tredje juni, i barnmatsgången på ICA i Haninge. På fredagen övade jag mig på att resa mig utan stöd, mamma lurade mig att gå några steg.
På Söndagen, när mamma och pappa kommit hem från en natt utan mig så kände jag att nu jäklar måste jag kunna gå för att dom inte ska hinna gå ifrån mig en gång till. Fast jag tycker fortfarande att det är lite läskigt.
